Sverigedemokraterna

Tidslinje

• 1988

  

  Material från Sverigedemokraterna

  I februari 1988 bildades Sverigedemokraterna. Grundarna till kom bland annat från Bevara Sverige Svenskt, BSS. Flera hade anknytning till skinnskallekretsar. En av de mer kända, Leif Zeilon, hade tidigare haft kontakter med det nazistiska Nordiska Rikspartiet. En annan av grundarna, Sven Davidsson, hade tidigare varit ordförande för fascistorganisationen Nysvenska Rörelsens Stockholmsavdelning. Snart kom flera personer som varit aktiva i nazistpartier eller till och med stridit för Tyskland under andra världskriget att ansluta sig till partiet.

• 1989

  

  Anders Klarström

  Ola Sundberg Och Anders Klarström valdes till talesmän för Sverigedemokraterna. Anders Klarström hade börjat sin politiska karriär inom Nordiska Rikspartiet och är bland annat dömd för att ha mordhotat nöjesprofilen Hagge Geigert. Ola Sundberg gjorde sig snabbt känd för sina grova uttalanden som talesman. I en intervju sa han: "Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig."

• 1990

  

  Sverigedemokraternas variant av facklan

  Sverigedemokraterna började använda en brinnande fackla som symbol. Inspirationen hade de fått av det brittiska fascistpartiet National Front, som under 1980-talet använt samma symbol, men i form av en brittisk flagga. National Front bildades 1967 av nazister, men företrädarna kom senare att klä sig i slips och kavaj – en utveckling inte helt olik den Sverigedemokraterna senare genomgått. Först 2006 valde Sverigedemokraterna att byta flamman mot en mer oskyldig symbol i form av en blåsippa.

• 1991

  

  Anders Klarström

  Den 30 november ägde Sverigedemokraternas marsch till Kungsträdgården i Stockholm rum. Motdemonstranter fanns på plats och kravaller bröt ut. Partiordföranden Anders Klarström försökte bistå polisen genom att uppmana folk att lugna ner sig från en polisbil. Senare på kvällen spelade ett nazistiskt band och Klarström höll ett tal där han talade om ZOG, det vill säga en judisk världskonspiration. I valet fick partiet sina första två representanter invalda i kommuner. I valet till riksdagen fick partiet 4 887 röster.

• 1992

  

  Material från SDU

  Sverigedemokraterna bestämde sig för att bilda ett ungdomsförbund. Den första ordföranden i SDU, Sverigedemokratisk Ungdom, blev Robert Vesterlund. Han är i dag mer känd som den person som är drivande i nätverket bakom den nazistiska hemsidan Info-14. SDU kom under de följande åren att bli något av en plantskola för unga svenska nazister. Det finns åtskilliga exempel på personer som börjat sin bana inom extremhögern i just SDU och därefter gått vidare och fått ledande positioner i olika nazistgrupper.

• 1993

  

  Kungsträdgården i Stockholm

  Då tre skinnskallar i militärbyxor dök upp när vänsterpartiets Gudrun Schyman skulle tala den 1 maj i Kungsträdgården i Stockholm fattade poliserna på plats misstankar. Vid kroppsvisitationen visade det sig att skinnskallarna bar med sig en skarpladdad handgranat. Bland de tre fanns Robert Vesterlund, Sverigedemokraternas ungdomsförbunds ordförande, och Niklas Irberger, tidigare styrelseledamot i Sverigedemokraterna. Irberger dömdes till ett års fängelse för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse.

• 1994

  

  Hitlerhälsning

  Sverigedemokraterna hoppades få sitt stora genombrott i valet 1994. Men valsuccén uteblev. Konkurrensen från det främlingsfientliga partiet Ny Demokrati var fortfarande för hård. Det blev 14 000 röster i riksdagsvalet och fem Sverigedemokrater invalda i kommuner. Kritiska röster inom partiet ansåg att misslyckandet berodde på att Sverigedemokraterna alltför tydligt kopplades ihop med nazister. Under 1994 var det fortfarande vanligt att deltagare gjorde Hitlerhälsningar vid manifestationer.

• 1995

  

  Montage med Mikael Jansson och Hembygdspartiets propaganda

  Sverigedemokraterna valde 1995 Mikael Jansson från Örebro till ny partiordförande. Jansson har inga tidigare kopplingar till nazistiska eller rasistiska grupperingar. Valet ledde till splittring i partiet. Det nazistiska Hembygdspartiet bildades och en del sverigedemokrater gick över dit.

• 1996

  

  Sverigedemokraten Tina Hallgren-Bengtsson

  Fortfarande var det vanligt att det dök upp folk i uniform på Sverigedemokraternas möten. Nye partiledaren Mikael Jansson tröttnade och införde uniformsförbud. I partiets interntidning SD-bulletinen förklarade man att "Hollywoodnazister" och andra i uniform skulle stanna hemma istället för att delta vid partiets möten. För säkerhets skull upprepades budskapet under flera års tid i SD-bulletinen.

• 1997

  

  Karl XII:s staty i Kungsträdgården

  Sverigedemokraterna hade ett dåligt år. Partiet lyckades ändå arrangera ett fåtal manifestationer. Vid en demonstration på Fristadstorget i Eskilstuna 3 juli möttes partiet av upprörda motdemonstranter. Den 30 november samlades ledande sverigedemokrater i Riddarholmskyrkan tillsammans med aktivister från bland annat Nationalsocialistisk Front för att hylla Karl XII.

• 1998

  

  Jean-Marie Le Pen och Mikael Jansson

  Sverigedemokraterna gick till val med ekonomiskt stöd från Jean-Marie Le Pens franska högerextrema parti Front National. Det franska stödet betydde bland annat att Sverigedemokraterna kunde trycka upp 200 000 exemplar av en 24-sidig valfolder som delades ut till hushåll. I foldern presenteras Sverigedemokraterna som ett "nationalistiskt demokratiskt mittenparti" och partiledaren Mikael Jansson skakar hand med Jean-Marie Le Pen. Sverigedemokraterna gick framåt i valet och fick nästan 20 000 röster. Det räckte till åtta kommunala mandat.

• 1999

  

  SDU på möte med Euro-Nat

  Inför parlamentsvalet till EU avslöjade Expo att Sverigedemokraterna varit en del av det europeiska samarbetet kallat Euro-Nat. Nätverket var en samling av olika högerextrema, fascistiska och antijudiska partier. Bland deltagande partier fanns franska Front National och det italienska fascistpartiet Movimento Sociale Italiano. För Sverigedemokraterna innebar samarbetet en belastning inför EU-valet. Sverigedemokraterna löste problemet genom att låta ungdomsförbundet, SDU, överta medlemsskapet.

• 2000

  

  Jimmie Åkesson

  Ungdomsförbundet följde i moderpartiets spår och valde 2000 den första ordföranden som inte hade någon anknytning till vit makt-världen. Jimmie Åkesson, då ledamot i Sölvesborgs kommunfullmäktige, ersatte Jimmy Windeskog. Windeskog har i dag helt lämnat Sverigedemokraterna.

• 2001

  

  Nationaldemokraternas grundare

  Sedan en tid tillbaka hade spänningarna inom Sverigedemokraterna ökat. År 2001 valde två uteslutna medlemmar, Tor Paulsson och Anders Steen, att bilda Nationaldemokraterna och fick många av Sverigedemokraternas medlemmar med sig. Den 12 augusti lanserades partiet vid ett möte i Brygghuset i Stockholm. Nationaldemokraterna är ett rasistiskt parti och driver en hårdare linje än Sverigedemokraterna i invandringsfrågan. Partiet har tagit över en del av de medlemmar som tidigare varit en belastning för Sverigedemokraterna.

• 2002

  

  Sten Andersson på valaffisch

  Sten Andersson, tidigare moderat riksdagsledamot, gick med i Sverigedemokraterna. Han förklarade att Sverigedemokraterna städat bort rasister och nazister och sa att om han skulle upptäcka att sådana personer fanns kvar i partiet skulle han gå ur. Trots att det sedan dess visat sig att flera med nazistisk bakgrund finns i Sverigedemokraterna och att partiet dessutom sponsrats av en belgisk antisemit har Sten Andersson valt att stanna. Samma år fick Sverigedemokraterna sitt stora genombrott – 76 300 röster och 49 kommunala mandat i 29 kommuner.

• 2003

  

  Flygblad från Sverigedemokraterna

  Det dröjde inte länge förrän det blev problem med Sverigedemokraternas nyvunna platser i kommunfullmäktige. I Kristinehamn lämnade Göran Hagberg partiet sedan han skickat brev till Kulturdepartement där han ifrågasatte Förintelsen. Hagberg valde att sitta kvar som politisk vilde. I Askersund lämnade däremot Björn Lennartsson en tom stol efter sig. Efter att han avslöjats med att ringa till lokalradion och klaga på att radion spelar "förbannade negerjävlar" lämnade han självmant både partiet och kommunpolitiken.

• 2004

  

  Avhopparen Tommy Funebo

  Tommy Funebo, partiorganisatör i Sverigedemokraterna, lämnade partiet. För Expo berättade han om ett toppstyrt parti där medlemmarna har svårt att få någon riktig inblick i vad som händer. För att ha råd med 2004 års valkampanj till EU-parlamentet tog partiet hjälp av den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal, som finansierade ett stort postutskick för partiet. Mengal har genom åren gjort sig känd för rasistisk propaganda mot svarta, muslimer och judar.

• 2005

  

  Skattebetalarnas förenings årsmöte

  Sverigedemokraterna försökte tillsammans med Carl Lundström, före detta ägare till Wasabröd, ta över Skattebetalarnas förening, en organisation som vill ha lägre skatter. Genom att låta sverigedemokrater gå med i föreningen hoppades partiet att på föreningens årsmöte kunna föreslå och rösta igenom en styrelse där Sverigedemokraterna skulle vara i majoritet. Planerna avslöjades av Expo, vilket gjorde att kuppen kunde avvärjas.

• 2006

  

  Jimmie Åkesson kunde under riksårsmötet i Norrköping konstatera att han stärkt sin position som partiledare, trots bråk inom partiet. Med en valbudget på närmare 10 miljoner kronor hade Sverigedemokraterna ställt in siktet på riksdagen. Trots att partiet lyckades genomföra sin största valkampanj hittills och fick mer uppmärksamhet i media än tidigare nådde de inte över fyra procentspärren. Partiet fick 2,93 procent i riksdagsvalet och 281 kommunala mandat i 144 kommuner. För att komma in i riksdagen krävs 4 procent av rösterna.

• 2007

  

  Mikael Höglund, Sverigedemokraterna i Upplands-Bro

  Sverigedemokraternas första år efter framgångarna i valet året innan visade att partiet var splittrat. I en del kommuner röstade partiets representanter med högerblocket och i andra med vänsterblocket. I de allra flesta fall lade dock sverigedemokratiska ledamöter ned sin röster i omröstningarna. Ett år efter valet visade det sig också att partiet inte var speciellt aktiva i kommunerna. I mer än hälften av alla kommuner hade inte ett enda förslag lämnats in till fullmäktige.

• 2008

  

  Karin Svensson

  I en gemensam granskning av Expo och tidningen Expressen visade det sig att Sverigedemokraterna inte lyckats hålla nazismen på avstånd. Sex av partiets representanter hade på olika sätt stöttat den nazistiska rörelsen under de senaste två åren. Det rörde sig om Karin Svensson, som satt in pengar på Nationalsocialistisk fronts konto, Jan Kassberg, som vid två tillfällen betalt in pengar till Info-14 och Sverigedemokraternas ersättare i Göteborg, Göran Lagrot, som vid 21 tillfällen betalt in pengar till Svenska motståndsrörelsen.

• 2009

  

  Vit makt-musik och Björn Söder

  Sveriges Radios granskande program Kaliber kunde i sitt program avslöja att ledande sverigedemokrater sjöng med i nazistisk vit makt-musik och drog rasistiska skämt på en båtresa till Estland anordnad av ungdomsförbundet . Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder förklarade i SVT Debatt att han inte tyckte att det fanns någon rasism i musiktexterna.

• 2010

  Sverigedemokraterna kom in i riksdagen den 19 september. Partiet fick 5,7 procent av rösterna vilket innebar 20 mandat i riksdagen och en vågmästarroll. Redan vid riksmötets öppnande skapade Jimmie Åkesson och hans partikamrater rubriker när de abrupt reste sig upp i Storkyrkan under gudstjänsten och tågade ut ur kyrkan i protest. Anledningen var att biskopen talat om rasism och främlingsfientlighet. Åkesson sa då till Aftonbladet "Det var en väldigt tydlig attack mot oss".

• 2011

  Under det första riksdagsåret blev många kommunala och regionala medlemmar uteslutna på grund av "partiskadligt beteende". Anledningarna var ofta att dessa medlemmar haft samröre med andra mer extrema grupper. Detta var också ett år då Sverigedemokraternas kvinnoförbund bildades.

  Under september uteslöts riksdagsledamoten William Petzäll på grund av missbruk. Han valde dock, trots invändningar från partiledningen, att sitta kvar i riksdagen som partilös politisk vilde.
  Under slutet av året klubbade en oenig Sverigedemokratisk kongress igenom att de istället för "Nationalistiska" från och med nu skulle kalla sig för "Socialkonservativa".