Principen om allas lika värde är grunden i arbetet med mänskliga rättigheter. Det är också en av anledningarna till att Förenta Nationerna skapades. Många människor lever i dag under mycket ojämlika förhållanden på grund av diskriminering runtom i världen.
Att diskriminera innebär att behandla någon annorlunda än andra på grund av till exempel vilken hudfärg eller sexuell läggning den personen har. En mänsklig rättighet är att inte bli diskriminerad.
Artikel 2 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, återfinns också i flera andra internationella konventioner."Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller social ursprund, egendom, börd eller ställning i övrigt."
FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter genomsyras av tanken att alla människor är lika värda och inte ska särskiljas på grund av ras, etnicitet, kön, religionsuppfattning, ursprung, status eller politisk tillhörighet. Detta nämns i så gott som alla FN-konventioner. Rätten att inte bli diskriminerad på grund av ras eller etnicitet har utöver detta en egen konvention som kom 1966 och var en de första FN-konventionerna.
Inledningen av FN:s rasdiskrimineringskonvention från 1966"som är övertygade om att varje lära om överlägsenhet på grund av olikheter mellan raser är vetenskapligt falsk, moraliskt fördömlig, socialt orättvis och farlig samt att rasdiskriminering aldrig kan rättfärdigas någonstans, vare sig i teori eller i praktik […] som är fast beslutna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att snabbt avskaffa rasdiskriminering i alla dess former och yttringar och att förhindra och bekämpa rasläror och alla yttringar av sådana läror för att främja förståelse mellan raser och för att bygga ett internationellt samhälle fritt från alla former av segregation eller diskriminering på grund av ras"
Eftersom kvinnor också under hundratals år diskriminerats särskilt på grund av att kvinnor ansetts vara mindre värda än män runtom i världen finns också FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979 för att säkerställa lika rätt för kvinnor och män.
Historisk bakgrund
Konventionen om avskaffande av rasdiskriminering kom till i en tid när många länder fått upp ögonen för en utspridd rasism och diskriminering av svarta människor, inte minst rasåtskillnadssystemet apartheid som rådde i Sydafrika sedan 1948. Vid tidpunkten för konventionens födelse blev många länder också självständiga från tidigare kolonialmakter och runt om i världen fanns det en stark medborgarrörelse som krävde lika rättigheter och ville försäkra sig om att människor verkligen skulle vara fria och lika i värde oavsett ras och ursprung. En väldigt framträdande person i sammanhanget var den amerikanske medborgarrättskämpen Martin Luther King som kämpade för de svarta i USA.
Genom tiderna har historien visat att ohyggliga brott mot mänskligheten, folkmord, rasism och förtryck av människor nästan alltid följt när det i ett samhälle ansetts okej att en grupp blir diskriminerad och klassas som mindre värd än andra grupper i samhället. Andra världskriget är ett sådant exempel när judarna demoniserades och utsattes för hatpropaganda och senare utsattes för ett folkmord. Därför ses diskriminering på grund av ras, etnicitet, språk eller religion som någonting väldigt allvarligt och farligt på många håll i världen idag.
Sveriges diskrimineringslag
Eftersom Sverige skrivit under konventioner mot diskriminerig och arbetar för mänskliga rättigheter måste det också finnas svenska lagar som speglar rättigheterna inom landets gränser, och som går att hänvisa till i landets domstolar. Sedan 2009 finns det en ny svensk diskrimineringslag som säger att man inte får diskriminera någon på grund av:
I Sverige finns det också en myndighet som heter Diskrimineringsombudsmannen (DO). De som arbetar på myndigheten ska se till att diskrimineringslagen följs och driva fall om någon har blivit utsatt för diskriminering. Då blir den som har diskriminerat skyldig att betala skadestånd till den utsatte. Utöver DO finns också Barnombudsmannen som särkilt ser till barns rättigheter.
Strukturell diskriminering
Om det gäller en stor grupp som diskrimineras ofta kan man säga att diskrimineringen inte bara handlar om den enskilda personen som blir utsatt utan också om en diskriminerande struktur i samhället. Exempelvis att personer med utländska namn inte får jobbintervjuer lika lätt som personer med svenska namn trots att de båda kan ha lika bra meriter och arbetslivserfarenheter, eller att det är svårare för invandrare att komma in på bostadsmarknaden. Denna strukturella diskriminering kan vara helt omedveten och hör ihop med människors fördomar och stereotyper, som färgar arbetsgivaren eller bostadsuthyrarens bild av den sökande personen redan på förhand.
