Minoriteters rättigheter

På många ställen är minoriteter bland de fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället, de blir ofta utsatta för diskriminering. Därför finns det också särskilda rättigheter för minoriteter så att de ska få likvärdig status i samhället.

Tanken är att höja minoritetsgruppers status till samma nivå som majoriteten och säkra att de får sina mänskliga rättigheter respekterade såsom rätt till utbildning, hälsovård, social säkerhet osv.

Citat

"En minoritet är: En grupp som till antalet är färre än resten av befolkningen i en stat, som är i en icke-dominerande ställning, vars medlemmar – som medborgare i staten – har etniska, religiösa eller språkliga särdrag som skiljer sig från dem i övriga befolkningen och som visar, om än outsagt, en känsla av solidaritet riktad mot att bevara sin kultur, sina traditioner, sin religion eller sitt språk."

En definition från 1977 av Francesco Capotorti, FN:s specialrapportör i frågor om minoriteters rättigheter

Sydafrika under apartheidsystemet 1948-1994 är ett exempel när en majoritet av befolkningen blev förtryckt av en mindre del av befolkningen, men det vanliga är att minoritetsgruppen är just i minoritet till antalet. Framför allt handlar det om att minoritetsgrupper ofta har en sämre position i samhället än övrig befolkning. Så i Sverige klassas inte kristna personer som en utsatt minoritetsgrupp, men i Egypten är gruppen både utsatt och förföljd.

Man avgör själv om man vill ingå i en erkänd minoritetsgrupp, ingen kan tvingas att tillhöra en minoritetsgrupp om personen själv inte anser sig tillhöra den. Tanken med att erkänna minoriteter är inte att utmärka människor som underlägsna utan för att stärka vissa grupper och ge dem särskilda rättigheter som de, om de själva vill, kan utnyttja för att få en mer jämlik position i samhället med övriga befolkningen.

Sveriges nationella minoriteter

Nationella minoriteter som är erkända av svenska staten är: Samer, som också är ett urfolk, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar. I Sverige har språken ansetts särkilt viktiga att bevara och därför är de erkända nationella minoritetsspråken i Sverige samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Vissa av dessa språk har förstärkt skydd i några av landets norra kommuner där personer kan ha myndighetskontakt på sitt eget språk.

I vardagligt tal benämns andra grupper i samhället som minoriteter, till exempel ses ibland hbtq-personer som en minoritet eftersom gruppen länge varit utsatt för många övergrepp av majoriteten och staten. Detsamma gäller personer med funktionshinder, eller kvinnor och barn som grupp. Det är dock inte dessa grupper man menar med nationell minoritet i Sverige eftersom man då syftar på grupper med specifik kultur, språk eller religion. Andra utsatta grupper har istället egna FN-konventioner och deklarationer där deras speciella behov och rättigheter stärkts och skyddas.

Urfolkens rättigheter

Samerna har inte bara minoritetsstatus i Sverige utan klassas numera även som urfolk. Svenska staten har traditionellt haft dåliga relationer med samerna som länge betraktades som lägre stående än övrig befolkning, men detta har ändrats mycket bara de senaste årtiondena.

Den 13 september 2007 antogs Deklarationen om urfolkens rättigheter av FN:s generalförsamling efter flera års hårt arbete från många intressegrupper. Det innebar att vissa grupper internationellt sett fick en status och ett erkännande som gjorde att de fick ytterligare rättigheter för att kunna bevara sina traditioner och fortsätta bruka den mark de gjort under lång tid eftersom urfolk ofta lever av naturen på annat sätt att människor gör i storstäder. Samerna har funnits i flera av dagens nordiska länder eftersom landsgränserna i Norden såg annorlunda ut förr. De har brukat den marken under flera hundra år och har i och med sin status numera rätt att bruka marken och vattendrag i norra Sverige bland annat för deras traditionella renskötsel. Samerna har inget eget land men sedan 1993 firas den samiska nationaldagen den 6 februari.

Att diskutera

  • Alla håller inte med om att det ska finnas vissa särskilda rättigheter för vissa grupper som inte finns för andra grupper. Ett exempel är den svenska lagstiftningen om hets mot folkgrupp som innebär att man inte offentligt får uttrycka missaktning eller hota en eller flera utpekade folkgrupper.Det kan vara ett brott mot lagen om hets mot folkgrupp om någon offentligt uttalar sig rasistiskt om personer som exempelvis har icke-svensk etnicitet. Främlingsfientliga partier menar att det är diskriminerande mot svenskar eftersom lagen om hets mot folkgrupp inte omfattar rasistisk hets mot etniska svenskar (däremot kan detta vara brottsligt enligt andra lagar). Varför tror du att lagstiftningen ser ut som den gör?
  • Vilka är för- och nackdelarna med särskilda lagar för att skydda minoriteter?
bok

Ingen blir nazist över en natt

För pedagoger

Om hur skolan kan möta intoleranta elever. Läs mer...

Seminarier

Urval av utbildningar för skolan

Utbildningar

Expo Utbildning erbjuder föreläsningar och seminarier för både lärare och elever. Läs mer...