I de antimuslimska grupperna är den så kallade "islamiseringen" något som kan kopplas samman med det mesta i samhället.
De menar att alla muslimer står väldigt långt ifrån det europeiska och västerländska sättet att leva och att de aldrig kommer att kunna integreras.
Istället så menar den antimuslimska rörelsen att Europa är i full färd att anpassa sig till islam. Våldtäkter och kravaller i storstädernas förorter beror på "islamiseringen". Våldsamma konflikter av etnisk eller religiös karaktär är inte resultat av rasism, nationalism eller intolerans utan istället en direkt följd av "islamiseringen". En skola som väljer att erbjuda eleverna ett alternativ till fläsk i skolmatsbespisningen - islamisering. Även moskébyggen ses som ett bevis på islamiseringen.
För att belägga och bevisa det farliga och omvälvande i och med islamiseringen används uttalanden om terrordåd från radikala islamister. Utvalda stycken från koranen används även flitigt i propaganda för att på så vis misstänkligöra och skuldbelägga muslimer. De muslimer som avsagt sig sin tro, och alltså inte längre räknas som religiösa muslimer påstås ofta ha en dold agenda. I den antimuslimska världen finns det sällan några "normala" muslimer, bara radikala. Man gör alltså inte skillnad på radikala islamister och muslimer i stort.
Peter Neerup Buhl "Västvärlden ligger på silverfat", SD-Kuriren, nr 42, maj 2001"Det är de ´icke våldsamma´ muslimerna som är de farligaste. Muslimerna vet att våra toleranta samfund låter dem bygga upp sina strukturer i fred, så länge de inte använder öppet våld. Muslimerna har på förhand miljoner soldater innanför våra gränser, utrustade av oss med alla moderna hjälpmedel. Har det i världsmakternas kamp genom de senaste årtusendena någonsin funnits en sådan situation där den ena parten så förbehållslöst serverat motparten på ett silverfat?"
