Hatbrott

Hatbrott är ett samlingsnamn för alla brott som begås på grund av rasistiska, antireligiösa, homo- bi eller transfobiska uppfattningar.

Hatbrott grundar sig i att en person utsätter en annan för rasism eller intolerans. Det kan vara en främling på stan som plötsligt går fram och verbalt attackerar en annan för att den ogillar personens förmodade religiösa eller etniska tillhörighet, sexuella läggning eller könsidentitet. Det kan vara en grupp personer som motiverade av rasideologiska idéer klottrar hakkors på dörrar där efternamnen klingar judiskt. Det kan vara passageraren på bussen som muttrar rasistiska saker till medpassageraren som bär traditionell romsk kjol. Eller personer som slänger ett grishuvud utanför en moské och försöker tända eld på byggnaden.

Det är inte brottet i sig utan gärningspersonens motiv i form av fientlig eller intolerant inställning till vissa människor och grupper som bestämmer om ett brott bedöms vara ett hatbrott.

1994 infördes en så kallad straffskärpningsregel i Brottsbalken som du kan läsa i faktarutan här under. Den säger att om ett brott begås mot en person på grund av personens ras, hudfärg, etniska ursprung, trosbekännelse, sexuella läggning eller annan liknande omständighet - så ska det ses som en försvårande omständighet. Det betyder att den som döms för ett brott där ett hatmotiv kan bevisas kan få ett strängare straff än vad brottet skulle ha inneburit om hatmotivet inte funnits.

UR BROTTSBALKEN

29 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift

2 § Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas

7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.

Hatbrott kan alltså vara vilken typ av brottslighet som helst där ett hatmotiv identifieras, till exempel skadegörelse, trakasserier, ofredande, misshandel och mord. Två brott som dock alltid är hatbrott enligt lagen är hets mot folkgrupp (Brb 16 kap § 8) och olaga diskriminering (Brb 16 kap § 9), eftersom hatmotivet är inbyggt i brottstypernas själva natur.

Olaga diskriminering förbjuder näringsidkare (företagare) att diskriminera någon "på grund av personens ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse eller sexuella läggning". Det gäller även för de anställda på företaget eller personer som agerat på uppdrag av näringsidkaren.

Hets mot folkgrupp innebär att någon med avsikt spridit ett meddelande som hotar eller uttrycker missaktning för en grupp människor kopplat till ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, tro eller sexuell läggning. Meddelandets innehåll, upphovspersonens syfte med meddelandet och spridningens omfattning ligger till grund för bedömningen. Gränsdragningen för när ett meddelande ska anses vara hets eller missaktning mot folkgrupp är förstås inte helt glasklar och vägs alltid mot den grundlagsskyddade yttrandefriheten.

I slutet av 1990-talet började Sverige föra statistik över antalet hatbrott som anmäls varje år. Idag är det Brottsförebyggande rådet som samlar in och analyserar denna statistik.

Fakta från BRÅ

  • År 2014 anmäldes 6 270 brott med hatmotiv. Liksom tidigare år var det främlingsfientliga/rasistiska motivet det absolut vanligaste.
  • 69 procent hade främlingsfientliga/rasistiska motiv (drygt 4 310 anmälningar) varav 17 % (nästan 1080 anmälningar) hade afrofobiska motiv och 5 % (nästan 290 anmälningar) hade antiromska motiv
  • 10 % hade homo- och bifobiska motiv (640 anmälningar)
  • 8 % (drygt 490 anmälningar) hade islamofobiska motiv
  • 8 % (knappt 490 anmälningar) hade kristofobiska och andra antireligiösa motiv
  • 4 % (knappt 270 anmälningar) hade antisemitiska motiv
  • 1 % transfobiska motiv (70 anmälningar)
  • 43 % av de anmälda hatbrotten handlade om olaga hot och ofredande, 15 % var våldsbrott, 14 % var ärekränkning OCH 11 % hets mot folkgrupp. De vanligaste brottsplatserna var allmän plats, hemmet, arbetsplatsen och internet. I en majoritet av fallen var gärningspersonen okänd för personen som blev utsatt.

Men mörkertalet är väldigt stort när det gäller utsatthet för hatbrott. Det betyder att det är många fler som utsätts för hatbrott men som av olika anledningar inte anmäler och då inte heller syns i statistiken.

Ett sätt att få reda på hur stor utsattheten för hatbrott faktiskt kan vara är genom Nationella trygghetsundersökningen (NTU) där människor får svara på vad som kallas för självupplevd utsatthet för olika brott. I den senaste undersökningen från NTU framgår att så många som 136 000 personer (1,8 procent) i befolkningen (16–79 år) kan ha blivit utsatta för 262 000 främlingsfientliga hatbrott under 2013 (det kan jämföras med att sammanlagt 5 510 hatbrott anmäldes till polis under 2013). Utifrån NTU:s uppskattningar blev 35 000 personer utsatta för 67 000 antireligiösa hatbrott och 25 000 personer utsatta för 42 000 homofobiska hatbrott.

Att diskutera

  • Finns det våld som är politiskt?
  • Varför finns det hatbrott?
  • Vad kan man göra för att bekämpa hatbrotten?

Senast uppdaterad mars 2016.

bok

Ingen blir nazist över en natt

För pedagoger

Om hur skolan kan möta intoleranta elever. Läs mer...

Seminarier

Utbildningar för skolan

Utbildningar

Expo Utbildning erbjuder föreläsningar och seminarier för både lärare och elever. Läs mer...