Afrofobi

Begreppet afrofobi handlar om negativa attityder, fördomar och känslor mot människor med svart hudfärg eller som ursprungligen kommer från Afrika söder om Sahara. I likhet med hat mot andra grupper har afrofobi en lång och mörk historia kantad av grymheter och sociala orättvisor.

Namnet används för att förklara den specifika rasism som drabbar människor med svart hudfärg.

För att förstå afrofobin idag måste vi blicka bakåt. 1415 börjar det som kallas för kolonisering. Stormakter i Europa erövrade stora områden i Afrika och förslavade människorna där. De tyckte sig inte bara ha rätt till områdenas naturtillgångar, utan även rätt till människorna som bodde där. Det dröjde inte länge innan européer koloniserade och bosatte sig i Nord- och Sydamerika. I takt med att de nya samhällena växte fram behövdes arbetskraft på jordbruken, i gruvorna och i hemmen. Lösningen blev att föra bort afrikaner och göra dem till slavar.

De allra flesta slavar skeppades över Atlanten till Amerika, men många hamnade också i Europa, Karibien och Sydamerika. Idag räknar man med att 12 miljoner människor förslavades mellan åren 1525-1867 i den så kallade transatlantiska slavhandeln. Många av dem dog på vägen till Amerika på grund av de mycket svåra förhållandena ombord på fartygen de färdades i. För de som överlevde resan väntade ett långt liv av slavarbete utan frihet eller några som helst rättigheter. Det var inte ovanligt med särskilda slavlagar ända fram till 1800-talet som tillät slavägare att göra vad de ville med sina slavar.

Även Sverige bidrog till slaveriet när kung Gustaf III övertog den karibiska ön S:t Barthélemy år 1784 från Frankrike och gjorde den till en svensk koloni. På ön fanns redan en betydande slavhandel. Den svenska staten lämnade ön åter till fransmännen 1878.

I Europa har idéer om att svarta människor skulle vara mindre värda, och inte lika intelligenta som vita, en lång historia. Vissa motiverade behandlingen av svarta människor genom att hänvisa till den gammaltestamentliga berättelsen om Noa och syndafloden. Enligt en gammal tolkning av den berättelsen skulle svarta människor vara evigt dömda till ett liv i slaveri. Med hjälp av en religiös tolkning försvarade man alltså förslavandet av svarta människor och tog ifrån dem deras människovärde.

Rasbiologi

De afrofobiska idéerna fortsatte långt efter slaveriet avskaffats i USA och på andra håll i världen. Synen på svarta människor kom senare att framförallt motiveras utifrån en påstått vetenskaplig grund. Något som kom att kallas för rasbiologi växte fram under mitten av 1800-talet. Rasbiologin gick ut på att dela in människor i "raser" och sedan rangordna dem. Högst upp stod den vita "rasen" som alltså ansågs vara främst och särskilt intelligent. Rasbiologin sågs som en helt vanlig vetenskap under den här tiden.

1922 öppnade ett rasbiologiskt institut i Uppsala som bedrev forskning utifrån föreställningen om att det finns "raser" med bestämda egenskaper. Den svarta "rasen" ansågs vara underutvecklad och sakna historia, civilisation och kultur. Svarta människor stod nära naturen och var primitiva menade man. På 1960-talet började vetenskapen lämna föreställningen om att det skulle finnas människoraser.

Hudfärg har inte något samband människors intelligens och modern forskning anser inte att det finns några biologiska människoraser. Trots det finns än idag rastänkande och afrofobi kvar. Framförallt i högerextrema grupper, men även i andra sammanhang.

Kampen för lika rättigheter

Fastän slaveriet avskaffades i USA 1867 och de rasbiologiska idéerna med tiden förlorade sitt inflytande fortsatte afrofobin att leva vidare. I USA fick svarta sin frihet från slaveriet, men de fick knappast delta på samma villkor som andra. Genom olika bestämmelser hölls svarta utanför det demokratiska systemet och nekades ofta tillträde till samma platser som vita. De segregerade skolorna skulle vara lika bra men i själva verket fick ofta de afroamerikanska skolorna mindre offentliga medel än skolorna som var till för vita amerikaner. Att besöka en restaurang eller gå och se på en konsert var inte heller självklart för svarta.

Många människor var emot detta och organiserade sig i en medborgarrättsrörelse för att förändra situationen för svarta amerikaner. På 1960-talet lyckades rörelsen driva igenom politiska förändringar som gav svarta amerikaner samma rättigheter som andra medborgare.

I den gamla europeiska kolonin Sydafrika pågick också en segregation av svarta medborgare. De hölls utanför det demokratiska systemet och var strikt åtskilda från vita människor genom att de nekades tillträde till allt från samma parkbänkar till sjukhus. Systemet i Sydafrika kallades för apartheid och avskaffades inte förrän på 1990-talet. Situationen för svarta människor i USA och Sydafrika visar på hur idéer om grupper av människor baserat på exempelvis deras hudfärg kan få stora, skadliga konsekvenser i hela samhällen.

Afrofobiska uttryck idag

Negativa attityder, fördomar och fientlighet mot människor som har sitt ursprung i Afrika söder om Sahara eller människor med svart hudfärg är inte bara historia. Det finns kvar än idag. Till exempel utsätts afrosvenskar för diskriminering på jobb- och bostadsmarknaden, dvs. att vissa inte får jobb eller bostad på grund av rasism och fördomar. När en person blir utsatt för sådan behandling kallas det diskriminering vilket är förbjudet enligt lag och kan leda till straff men det kan vara svårt att bevisa. Afrosvenskar blir också utsatta för hatbrott, till exempel att någon skriker kränkande förolämpningar eller är våldsam för att personen har en fientlig attityd mot svarta.

Negativa föreställningar om svarta människor lever också kvar i vardagsspråket. När någon säger ordet "neger" använder personen samma språk som slavägare och rasbiologer en gång gjorde. Ordet är en gammal benämning på svarta personer som idag uppfattas som väldigt kränkande eftersom ordet syftar på människor som historiskt ansetts vara lägre stående och underlägsna. Därför är det problematiskt med uttryck som "negerboll" - oavsett vad den som använder ordet menar med det.

Afrofobi kan också fortsätta leva vidare genom negativa stereotyper som porträtterar svarta på ett förlöjligande och motbjudande sätt. Sådana stereotyper har också en lång historia och förekommit i tidningar, böcker, teateruppsättningar och filmer.

För ett par år sedan debatterades om det var rätt att klippa bort scenen med den svarta dockan i Kalle Ankas jul. Många protesterade och tyckte att scenen inte var mycket att bråka om. Men Disney tog beslutet att klippa bort dessa scener av en seriös anledning. Den svarta dockan som togs bort var i själva verket en Picaninny, och inte vilken svart docka som helst. Picanniny är en rasistisk stereotyp som funnits många gånger i böcker och filmer och innebär ett speciellt sätt att porträttera svarta barn.

Senast uppdaterad januari 2016.

bok

Ingen blir nazist över en natt

För pedagoger

Om hur skolan kan möta intoleranta elever. Läs mer...

Seminarier

Utbildningar för skolan

Utbildningar

Expo Utbildning erbjuder föreläsningar och seminarier för både lärare och elever. Läs mer...